Kategorisk psykologi vs. Separatistisk strategi

Jag ber om ursäkt om följande blogginlägg kan vara lite svårläst. Detta är en copy-paste ur en sammanfattning jag tidigare gjort på den psykologiska forskningen om hur betoning av kategorier förändrar människors förmåga att uppleva och förstå verkligheten. Det här är ungefär 50 års forskning som strider mot att "separatism" skulle fungerar som strategi för att upplösa förtryck/diskriminering. Forskningen visar tvärtom att separatism inte bara orsakar förtryck och diskriminering, det orsakar också en slags "kognitiv ärrbildning" på den som exponeras för mycket för kategori-indelningen som separeras efter, vilken med tiden blir svårare och svårare att "läka". Det separatistiska behovet är en produkt av tidigare separatism. Separatism leder till behov av mer separatism och orsakar mer separatism. Osäkerhet fördjupar/triggar detta ännu mer och leder i förlängningen till klyftor i grupper och ökad vilja till våld och konflikt.
Kanske skriver jag om detta till lite enklare språk i framtiden när jag får tid.

Accentueringseffekten och social-identitetsteori

I ett klassiskt experiment av Tajfel och Wilkes uppskattades längdskillnader mellan linjer som längre då olika längder först namngivits med kategoriska titlar (längre jämfört med om linjerna inte tilldelats kategorier). I sin studie beskrev Tajfel den så kallade ”accentueringseffekten”; genom att tilldela fysiska stimuli kategorier blir den subjektiva upplevelsen av skillnaden mellan dem större. Samtidigt upplevs skillnaden inom kategorierna som mindre. Studien har spelat en nyckelroll i att belysa de kognitiva processerna bakom stereotypifiering. Tajfel och dennes kollegor utvecklade det så kallade ”minimala-grupper” paradigmet för att förstå diskriminering mellan grupper; endast indelning i kategorier var tillräckligt för att personer skulle börja positivt särbehandla personer inom sin egen grupp, trots att de medverkande inte visste vilka som faktiskt ingick i den, eller att gruppen ens existerade.

Med utgångspunkt från minimala grupper utvecklade Tajfel och Turner social identitetsteori som innebär att människor först kategoriserar sig själv efter en grupp, sedan jämförs gruppen med andra grupper. Utifrån det föreslog Tajfel ett motiv till att ingå i en grupp; människor försöker hela tiden söka efter sådant som utpräglar gruppen från andra grupper, för genom känslan av att gruppen utmärker sig så förstärks också individens självkänsla.

Osäkerhets-identitetsteori och entitativity

I en uppföljning till det så kallade ”linjeexperimentet” demonstrerade även Corneille mfl. att skillnaderna upplevs större under osäkerhet.

Osäkerhets-identitetsteori utgår från att osäkerhet är det primära motivet att ingå i en grupp. Osäkerhet i sig kan vara både spännande och få oss att känna oss levande, t.ex. när vi träffar människor eller reser bort till okända platser. Men att vara förlorad på en farlig plats, socialt isolerad eller vara osäker på vem vi är eller hur vi passar in upplevs som obehagligt. Ett sätt att dämpa sin osäkerhet kan vara att i sina tankar strukturera omvärlden så att den blir mer begriplig och upplevs som logisk och koherent.

Hogg går tillbaka till hur Tajfel såg på sociala grupper; dessa är kognitivt representerade som grupprototyper; idéer som representerar grupper. När vi kategoriserar en individ enligt en grupprototyp så sker en depersonifiering; vi tilldelar personen olika förväntade attribut och ser dem inte som unika individer utan som representanter för gruppen. Detta sker även då en individ kategoriserar sig själv, självbilden jämförs med ingruppens prototyp, vilken även inkluderar en beskrivning över hur de är och hur de skall vara och bete sig. Då personen kan jämföra sina beteenden och sitt sätt att vara med sin grupprototyp så minskar också graden av osäkerhet, grupprototypen är vägledande.

Dessa prototyper bygger också på principen om metakontrast; kategorier av prototyper jämförs kontinuerligt med andra kategorier vilket förstärker upplevelsen av likheter inom kategorin och förstärker upplevelsen av olikheter med andra kategorier. Kategorier är alltså baserade på sitt sammanhang.

När personer känner sig mer osäkra så förstärker de sin grupprototyp; de ökar upplevelsen av gruppen som mer lika. Entitativity är ett begrepp som beskriver hur väl sammansatt gruppen upplevs att vara. Det är på grund av detta, menar Hogg, Meehan och Farquharson som personer, som är präglade av osäkerhet, kan söka sig till strängare grupper med klarare ramverk, auktoriteter och regler. De kan rent av söka sig till grupper med radikalt innehåll. Sådana grupper gör mer för att minska osäkerheten än ”mjuka” sådana.

Sherman, Hogg och Maitner utgick från att människor, genom att göra sin upplevelse av omvärlden som mer logisk och koherent också gör den mer förutsägbar. För att undvika osäkerhet om självet och framtiden förstärker därför en individ sin idé om den egna gruppen och relationen till andra grupper. Detta medför att de polariserar (differentierar) mer mellan grupper som är viktiga för dem än individer som känner sig säkra över sig själva och framtiden.

Referenser

Corneille, O., Klein, O., Lambert, S., & Judd, C. M. (2002). On the role of familiarity with units of measurement in categorical accentuation: Tajfel and Wilkes (1963) revisited and replicated. Psychological Science, 4, 380–383. [ doi: 10.1111/1467-9280.00468] 
Hogg, M. A. (2007). Uncertainty-identity theory. Advances in experimental social psychology, 39, 69–126.
Corneille, O., Klein, O., Lambert, S., & Judd, C. M. (2002). On the role of familiarity with units of measurement in categorical accentuation: Tajfel and Wilkes (1963) revisited and replicated. Psychological Science, 4, 380–383. [ doi: 10.1111/1467-9280.00468]

Hogg, M. A., Meehan, C., & Farquharson, J. (2010). The solace of radicalism: Self-uncertainty and group identification in the face of threat. Journal of Experimental Psychology, 49, 1061-1066.  [doi: 10.1016/j.jesp.2010.05.005] 

Sherman, D. K., Hogg M. A., & Maitner, A. T. (2009). Perceived Polarization: Reconciling Ingroup and Intergroup Perceptions Under Uncertainty. Group Processes & Intergroup Relations, 12(1), 95-109. [doi: 10.1177/1368430208098779]

Spears, R. (2011). Group Identities: The Social Identity Perspective. I Schwartz, S.J., Luyckx, K., & Vignoles, V.L. (Red.). Handbook of identity theory and research, 201-223. New York: Springer.

Tajfel, H., & Turner, J. (1979). An integrative theory of intergroup conflict. I W. G. Austin & S. Worchel (Red.), The social psychology of intergroup relations (pp. 33–48). Monterey, CA: Brooks/Cole. [doi: 10.1016/S0065-2601(05)37005-5 ]

Tajfel, H., & Wilkes, A.L. (1963). Classification and quantitative judgment. British Journal of Psychology, 54, 101–114. [doi: 10.1111/j.2044-8295.1963.tb00865.x]